«

»

Feb 10 2017

Veckans rubrik Tålamod

ANKI som gett oss månadens rubriker valde ordet Tålamod denna vecka, och här kommer mitt bidrag.

Tålamod, ja vad är det? Tror knappt jag har råd med nåt tålamod längre för tiden rinner iväg snabbt. Smakar på ordet igen, tålamod vs tålmodig, vad är skillnaden?

Jag glömmer det och analyserar istället vad tankarna leder mig vid ordet tålamod. 

Höjden av tålamod har den som sätter upp en väv i en vävstol.

Att sätta upp en väv i en vävstol med en varp på tusentals tunna trådar som ska träs genom en ögla i ”solven” och dessutom i rätt ordning på ”skaften” är verkligen tålamodsprövande speciellt om det visar sig, vilket inte är helt ovanligt, att när man börjar väva så finns där likt förbaskat ett konstigt litet fel. Det ska analyseras och därefter kan det hända att man får ta om allt från början för ingen vill ha ett fel löpa i den färdiga duken. Så den som inte är bra på tålamod gör bäst i att inte börja väva. Själv har jag vävt en del tidigare så jag vet vad jag pratar om, och jag hade tålamodet då i allafall. När väl man är klar och bara kan sitta och väva på är det fantastiskt rogivande och kul att se mönstret växa fram. Numera väver jag inte längre och vävstolen är såld.

 

Skulle kunna räkna upp några ytterligare exempel där det är bra att vara försedd med egenskapen tålamod men väljer att nöja mig med vävningen.

Brist på tålamod har det lilla barnet

Nu kan vi titta lite på den som inte alls har tålamod, dvs är synnerligen otålig och det är ju småbarnen. Allt ifrån babyn som absolut ska ha sin mat ögonaböj, annars blir det gallskrik. Även upp lite i åldrarna så kan man se barn som sparkar, fäktar och slår ikring sig därför att de inte tycks ha utvecklat förmågan att vara tålmodig. Men det kan man också tolka som överlevnadsinstingt som ju är en positiv egenskap. Till syvene och sist så är de små liven ju så fina och kramgulliga.

Det var allt från mig kring ordet tålamod!

Du som vill läsa hur övriga rubrikbloggare tolkat veckans ord hittar dom HÄR

Önskar er en riktigt bra fredag! 

 

13 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Anna/notonmusic

    Både min mamma och min syster väver, liksom många andra släktingar, dock inte jag. Kan det bero på att jag har dåligt tålamod måntro? Kanske blir det något jag provar på när pensionen slår till? Vid sidan om att jag ska lära mig spela dragspel då!

    0
  2. Paula

    Hej! Jag har med stor beundran följt hur handarbetskvinnorna på orten har satt upp först vävarna och sedan varpar för att kunna väva tillsammans med våra flyktingkvinnor. Jag insåg snabbt att det inte var en syssla som passade mig, en otålig människa som tycker allt ska ske på momangen…
    Barnens tålamod är kort, det är förmodligen därför de ständigt avbryter en när man pratar med någon annan vuxen, något jag finner så oerhört störande. ”Vänta på din tur, nu pratar jag”! brukar jag mana…
    Förra sommaren sa min nya granne till mig att jag ständigt avbryter henne och inte låter henne prata till punkt. ´,…Då skämdes jag, rejält…
    Senare har jag kommit på varför jag börjat med denna ovana…om jag inte genast talar om det som jag plötsligt tänker på så glömmer jag bort vad jag skulle säga…usch för att bli gammal o glömsk!
    Men där fick jag så jag teg, jag var inte ett dugg bättre än barnen…
    Ha en skön fortsättning på helgen

    0
  3. wiolettan

    Vissa saker är tålamodsprövande och jag går bet allt som oftast. Mitt tålamod tryter titt som tätt.
    Jag kommer ihåg då jag var yngre, eller ung, bodde hemma hos mina föräldrar och vävde mattor och annat. Det jag minns mest var att det var rogivande på något konstigt sätt. Satt där och vävde och slog och såg mönstret växa fram mer och mer och sedan som belöning, en färdig matta eller något annat vackert. Men, det är klart, det var min mamma som satte väven och jag behövde bara väva.
    Trevligt att få läsa ditt inlägg och minnas tillbaka.
    Varm kram till dig.

    0
  4. Vonne

    Kul. Dalagatan välkänd även för mig. Där har jag vandrat mycket. Dels på väg till skolan Adolf Fredrik och dels Vasaparken som var lekplats. Åkte en del skridsko där.
    Yvonne

    0
  5. Vonne

    Tack Tove för kommentaren,roligt höra av dig. Hoppas det går bra med dina konstförberedelser. Ja livsväven ja,där finns mycket att hämta.
    Helgkram och ha det så gott!
    Yvonne

    0
  6. Karin

    Wallingatan är välkända trakter för mig! Jag har bott på Dalagatan, alldeles bortom Norra Bantorget och jag har jobbat i många år på Upplandsgatan 4. Men nu bor jag vid Mosebacke, ovanför Slussen.

    0
  7. Tove Olberg

    Att välja just väven är alldeles utomordentligt till rubriken!
    Jag har också vävt, och alla dessa solvar och skaft och … ja, du vet …
    Min svärmor vävde och hjälpte mig, hon var tålmodig med det, inte jag så mycket 🙂
    Så har vi ju livsväven, där ska också trådar träs!
    Trevlig helg och kram!

    1+
  8. Vonne

    Tack för kommentaren! Vad gulligt det låter med din farmor/farfar. Fast det var det förstås inte vid tillfället. Trevligt du kan minnas tillbaka såna detaljer. Ja handarbete över lag kräver tålamod, så sant.
    Ha en riktigt skön helg. Det ska jag ha där jag nu befinner mig i Eskilstuna och senare Strängnäs. 3 minusgrader och gråkallt utan snö.

    0
  9. Vonne

    Ja det finns ju två sidor av saken brukar det sägas. Är beredd hålla med dig. Envishet/tålamod. Intressant, tålamod klingar på nåt sätt bättre än envishet tycker jag. Envisa människor kan ibland vara ganska jobbiga beroende på hur de använder sin envishet.
    Tack för kommentaren och ha en fin helg. Själv tillbringar jag den i Eskilstuna. Är lite nyfiken på var i stockholm du bor. Jag tillbringade mina första 10 år på Wallingatan 44 alldeles ovanför norra bantorget. Blir nostalgisk så fort jag kommer ut från centralstationen när jag åkt tåg upp.
    Yvonne

    0
  10. Vonne

    Jo så är det allt. Är i Eskilstuna denna helg för ett par födelsedagar. Här är gråkallt, ingen snö, minus 3
    Skön helg till dig med!

    0
  11. Anki

    Precis så är det … det finns mycket som är tålamodsprövande och att sätta upp en väv måste vara bland det jobbigaste 🙂
    Önskar dig en fin helg!
    Kram

    1+
  12. Karin

    Ditt vävexempel får mig att tänka på vad-hette-hon… Odysseus fru? Penelope? Hursomhelst satte hon upp en rejäl väv när han for iväg och så vävde och vävde hon tålmodigt, med stort tålamod, medan maken irrade omkring på havet. Men han kom ju hem till sist. Men mycket väv blev det.

    Annars har jag omvärderat det där med barn och tålamod de senaste veckorna. DE har ett enormt tålamod, även om vi brukar kalla det envishet, när de vill göra något själva. Trots att det skulle gå tio gånger fortare om någon vuxen fixar i stället.

    1+
  13. Musikanta

    Jag tycker du ger ett alldeles utmärkt exempel på ordet Tålamod! Det måste man ha i all slags handarbete men särskilt när det gäller vävning, förstår jag. Min farmor vävde mycket och fick alltid hjälp av min farfar att sätta upp väven. Jag kan tänka mig att han inte var särskilt tålmodig eftersom hon var mycket irriterad på honom vid dessa tillfällen. Hon var döv och pratade ofta för sig själv och jag hörde henne säga ”den dumme gubben” många gånger :-).
    Kram och trevlig helg!

    1+

En liten kommentar, gör mig så glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: