Rubrikinlägg

Apropå våra veckovisa rubrikinlägg så måste jag tyvärr hoppa av detta. Jag märker nu att jag inte hinner med helt enkelt och halkar efter. Då blir inte inläggen vad de borde vara och blir hastverk från min sida och det vill jag inte. 

Jag lämnar därför gruppen rubrikinlägg från och med NU men kommer fortsätta med bloggen mer som dagboksberättelser som jag hoppas ni vill följa.

Sorry men så får det bli! Det här med att ta på sig förtroendeuppdrag i politiken märker jag kommer att ta väldigt mycket mer tid än jag anat från början även om det är både roligt och intressant. Men jag känner att jag inte har tiden för rubrikinlägg längre och därför slutar jag med dessa. Men som sagt, hoppas ni följer mina dagboksinlägg även i fortsättningen.

 

Veckans rubrik Mars

Rubriken Mars har vi fått från Matfreaket och det är näst sista rubriken i mars.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

”Mars, mars måne jag kan lura dig till Skåne”. Den ramsan lärde jag mig som barn men numera hör jag den aldrig så den är nog inte så spridd.

I wikipedia står att läsa att mars månad börjar samma veckodag som november och februari om det inte är skottår. Hm jag tycker inte jag får ihop det riktigt men så står det där i allafall.

Mars lär ju vara en kattmånad också men det har jag ingen erfarenhet av eftersom jag inte har katt.

I slutet mars  har vi ju också vårdagjämningen till allas vår glädje. Ja jag tror i allafall de flesta är glada när våren gör sin ankomst med värme, blommor på väg till sommaren. Men mars bjuder  bevars även på väderbakslag, till och med snö om det vill sig illa. När jag vaknade idag så snöade det några timmar. Fördel dock att snön aldrig ligger kvar när vi är så långt som till mars.

Men det finns också mindre trevliga saker vi kan råka ut för under våren. T ex årstidsbunden depression. I och för sig vanligast på hösten men drabbar även på våren.

”Vanliga tecken på vårdepression är extrem trötthet, likgiltighet, stress, ökat sötsug, viktuppgång, minskad sexlust sömnstörning med ökat eller minskat sömnbehov, morgonångest, för tidigt uppvaknande, nedsatt minne samt koncentrationssvårigheter. I många fall kan man behöva söka professionell hjälp”

Så här ledsna kan vi människor också se ut 

Avslutningsvis så kan jag ju inte skriva om rubriken Mars utan att nämna vårt solsystem. Den som lever får se om mänskligheten kommer dit nån gång. Det förekommer i allafall planer för att kunna resa dit. Nedan hittade jag på Wikipedia. Det ni!!

Mars One är ett privat icke-vinstinriktat projekt som har som mål att etablera en permanent mänsklig bosättning på planeten Mars år 2025. Projektet startades i januari 2011 av nederländarna Bas Lansdorp och Arno Wielders. I maj 2012 via ett pressmeddelande presenterades den tekniska och finansiella planen.

Till skillnad från statliga rymdprojekt från rymdstyrelser som exempelvis NASA, JAXA, ESA eller ryska Roskosmos så är tanken bakom Mars One att finansiering ska ske genom icke-statliga finansiärer och privata aktörer. Utöver detta är flera delar av uppdraget tänkta att sändas ut till den breda publiken, med syftet att skapa ett slags mediaspektakel kring projektet samt intresse bland sponsorer och allmänheten.[källa behövs]

Någon återfärd från Mars till Jorden är inte planerad utan astronauterna avses leva resten av sina liv på Mars.

I den första omgången kommer tio grupper med fyra personer i varje att väljas ut. De kommer sedan att utbildas under en tio år lång period. Delar av utbildningen kommer att äga rum i en kopia av Marsbasen. Astronauterna kommer att vara anställda av Mars One under både utbildningen och när de väl är på Mars. Under hela sin utbildning kommer de ha möjlighet att avsäga sig uppdraget.

Ja detta var allt från Vonnevardag i ämnet Mars!  Du som vill läsa fler inlägg hittar övriga rubrikbloggares marsinlägg HÄR.

Trevlig fortsättning på denna marsvecka!

Veckans rubrik Kvinnokraft

Veckans rubrikord har vi fått av bloggaren Jordgubbaroch bubbelFler inlägg på Kvinnokraft hittar du HÄR

Nu när jag har läst era inlägg om kvinnokraft där ni så bra visar på att historien har många kvinnor som varit banbrytande ofta inom forskningsområdet, tänker jag lyfta fram även en annan sida där kvinnor varit banbrytande och kraftfulla. Jag har letat efter illustrerande bilder till inlägget men inte hittat andra än de som kan vara upphovsrättsskyddade. Vågar därför inte lägga in dessa eftersom jag har en bekant som råkade ut för en kraftig räkning i efterhand därför att jag publicerat en fågelbild på en föreningssida som hon skickat till mig och bett jag skulle lägga ut. Jag trodde hon hade kollat om den var fri. Räkningen var på över 3000 kronor för att vi använt bilden och inte heller talat om upphovet. Jag har därefter blivit väldigt försiktig med bilder som kan tänkas vara upphovsrättsskyddade.

Jag börjar med idrotten. Där kan vi verkligen tala om kvinnokraft. Vem hade på 1800-talet tänkt sig att kvinnor skulle ägna sig åt boxning eller brottning? Kulstötning är en annan sport som kräver KRAFT för att få iväg kulan och även där är kvinnor aktiva. Fotboll kräver också sin kraftkvinna för att orka och vinna för att inte tala om ishockey som vi också ägnar oss åt.  Golf och Tennis är också det en sport där kvinnor varit framgångsrika och lovordade. Skidor då – ja ta Vasaloppet t ex där kvinnor inte ens fick åka från början. Har saxat nedan från wikipedia. Snacka om förmynderi och förutfattad mening om hur starka kvinnor kan vara.

  • Den första kvinna som deltagit i Vasaloppet var Margit Nordin, som 1923 fullföljde loppet på 10:09.42. Året efter förbjöds kvinnor att delta i loppet, eftersom det ansågs vara ”för jobbigt” för kvinnor att åka.
  • Förbudet mot kvinnor upphörde 1981 sedan en kvinna utklädd till man blivit intervjuad i TV och avslöjad 1978.

Hur kvinnor ser ut är ett annat område där vi kanske får säga att kvinnan är lite fåfäng och inte så lite heller. Det jag i det här sammanhanget vill lyfta är de kvinnor som ägnar sig åt Bodybuildning. Det kräver både uthållighet och KRAFT att omvandla sin kropp till något så groteskt som de som vinner priser i detta gjort. Googla ni hittar ni lätt bilder på eländet.

Hur kvinnan klär sig där finns det också modiga för att inte säga starka kvinnor som varit föregångare.

Annette Kellerman poserar i en baddräkt 1907. Hon blev arresterad för att ha klätt sig oanständigt.Från wikipedia. Bild: Reddit

Omedelbart efter krigsslutet 1945 lanserades de första riktiga bikinibaddräkterna, även om benämningen ”bikini” inte tillkom då. I Australien väckte den nya baddräktsmodellen ett sådant uppseende att de första bikiniflickorna blev föremål för polisingripanden och myndighetsförbud. Bikini är inte enbart ett nutida plagg. I Villa Romane del CasaleSicilien finns flera mosaiker från 300-talet e.Kr. med idrottande flickor klädda i tvådelad miniatyrdräkt, liknande senare tiders bikinibaddräkter (och även påminnande om den kostymering nutida friidrottskvinnor beagagnar).

Långbyxor var länge något inte kvinnor bar för det ansågs okvinnligt. Jag har själv minne från 50-talet av mitt eget motstånd att klä mig i långbyxor när min mor lite försiktigt föreslog att jag skulle skaffa sådana.

En berömdhet som väl kan sägas vara det kvinnliga långbyxmodets moder är Marlene Dietrich

Saxat från wikipedia:

Byxan har ända in i vår tid varit– och är i viss mån fortfarande – ett typiskt manligt klädesplagg. Det uppfattades långt in på 1900-talet som provocerande och skandalöst samt särdeles okvinnligt om kvinnor bar byxor. Så berättas det att, när skådespelerskan Marlene Dietrich skulle anlända till Paris 1933, hade högste polischefen varnat henne för att komma iklädd byxor, och i så fall lämna staden

Marlene tog en tydlig och stark ställning för kvinnor genom sitt mode. Hollywoodskådespelerskan bar byxor och en herrkostym i en tid då det ansågs absolut skandalöst. Hon sa en gång det berömda citatet: ”Jag klär mig för min image. Inte för mig, inte för allmänheten, inte för modet, inte för män.”

Ja hörrni, det kan skrivas spaltmeter om kvinnokraft. ”Det är kvinnan bakom allt…” författade redan Herr Dardanell, han visste han och sjöng gjorde Ernst Rolf. Vi kan stolta hålla huvudet högt och som KRAFTKVINNOR allihopa.

Bifogar en länk om ni vill läsa mer Starka kvinnor

Trevlig måndag och resten av veckan! Kram

Retro veckans rubrik

Veckans rubrik Retro är den sista för februari då ANKI gett oss rubrikerna. Inlägg från övriga rubrikbloggare hittar du HÄR. Nu till mitt bidrag.


Jag fastnade för att gestalta min tolkning av Retro med mer bilder än text. Börjar med en bild på mitt kak/bullfat från 50-60-talet. Det är en julklapp för några år sedan och inköpt på en antikbod i Brunskog. Min sons svärföräldrar (fd) har en sådan där med mycket gamla lockande saker liksom även gamla smycken. Alla de som har den här typen av verksamhet är ofta hel-engagerade och åker runt i bygderna på auktioner och marknader för att hitta saker att sedan sälja. De ser det som ett intresse och hobby mer än en verksamhet att tjäna pengar på. För jag kan inte tro det blir så stor avans på en sån verksamhet och det är mest sommartid som det blomstrar upp.

Nästa bild är ett vackert hålslag. Vet ej hur gammalt men det har brukats på ett gammalt kommunalkontor tror jag det var. Visst är det vackert till skillnad från dagens hålslag. Kunde inte låta bli köpa det när jag såg det i samma bod som fatet ovan.

Gamla stenkakor är väl nostalgiskt och retro om något. Jag har några stycken och även ett gäng Vinyl-LP. Ni vet de där med fina bilder på omslaget. Vad jag förstår börjar de här gamla skivorna få en renesans nu för ungdomen tycker det är häftigt med allt rasp i ljudet. Tyvärr äger jag ingen manick att spela på och ångrar lite att jag inte tog tillvara den gamla skivspelaren från föräldrahemmet. En rejäl tingest som vi laddade med 10 stenkakor eller för all del även de små vinyl EP som också fanns. Det var tider det!

Om man inte har nåt som, om än med livlig fantasi, kan kalla retro så finns det en uppsjö av olika fotoshop-appar där man kan förvandla bilder i det oändliga. Jag har prövat det…

Mitt arvegods till golvlampa är ju faktiskt nästan modern idag

Min köksmatplats i gammal tappning

och här ett ytterligare fotoexperiment för att gamla-till-det lite

Ja och så till sist, svart-vita bilder var ju det som var gängse med inramning och allt så jag avslutar med en ”retro”-gumma och stilistiska blommor från Ikea som jag klistrat på en garderob!

Trevlig fredag och helg önskar jag som nu snart ska ila till en utflykt och studiebesök på Riksdagen Stockholm. Berättar om det nästa inlägg..I helgen tar jag bloggpaus.

Veckans rubrik nyfiken

Nu ska jag ge mig på att skriva något om veckans rubrik som vi fått av ANKI. Övriga inlägg på samma rubrikord hittar du HÄR.

Jag älskar den här lilla tavlan som finns strategiskt på min vägg här hemma. Jag tycker den även andas nyfikenhet som ju är en böjning av nyfiken. Hela livet går ju i praktiken ut på att vara nyfiken.Utan nyfikenhet skulle vi t ex inte ha några nobelpristagare. Tavlan andas en positiv nyfikenhet.

En synonym till nyfiken är vetgirig och det stämmer ju bra på det lilla barnet, som så fort hen kan prata börjar  fråga ”vaffö då då” om snart sagt allt. Så uppfriskande och lovande!

Jag måste erkänna att jag har lite besvär med att hitta min tråd i veckans rubrik eftersom jag tycker det egentligen är precis det som står på tavlan, så mycket mer behöver inte sägas. Men, inte förty tar jag och slår upp ordet i wikipedia och får veta att nyfikenhet är en psykisk egenskap som ger impuls till utforskande beteende och inlärning. En inre vilja att veta. Impulsiva människor har svårt att tygla nyfikenheten.

Den nyfikna ”skvallertanten” som fiskar efter nyheter är med andra ord alltså impulsiv?

Detta var allt jag lyckas åstadkomma kring veckans ord. Fortsätter jag blir inlägget minst 10 sidor långt, nu får ni läsare istället fantisera efter eget huvud för allt kommer att passa in. Och till syvene och sist, det är så roligt att leva………………….för jag är så nyfiken på hur det ska gå med allt, inklusive min familj.

Kram och gokväller

Veckans rubrik Tålamod

ANKI som gett oss månadens rubriker valde ordet Tålamod denna vecka, och här kommer mitt bidrag.

Tålamod, ja vad är det? Tror knappt jag har råd med nåt tålamod längre för tiden rinner iväg snabbt. Smakar på ordet igen, tålamod vs tålmodig, vad är skillnaden?

Jag glömmer det och analyserar istället vad tankarna leder mig vid ordet tålamod. 

Höjden av tålamod har den som sätter upp en väv i en vävstol.

Att sätta upp en väv i en vävstol med en varp på tusentals tunna trådar som ska träs genom en ögla i ”solven” och dessutom i rätt ordning på ”skaften” är verkligen tålamodsprövande speciellt om det visar sig, vilket inte är helt ovanligt, att när man börjar väva så finns där likt förbaskat ett konstigt litet fel. Det ska analyseras och därefter kan det hända att man får ta om allt från början för ingen vill ha ett fel löpa i den färdiga duken. Så den som inte är bra på tålamod gör bäst i att inte börja väva. Själv har jag vävt en del tidigare så jag vet vad jag pratar om, och jag hade tålamodet då i allafall. När väl man är klar och bara kan sitta och väva på är det fantastiskt rogivande och kul att se mönstret växa fram. Numera väver jag inte längre och vävstolen är såld.

 

Skulle kunna räkna upp några ytterligare exempel där det är bra att vara försedd med egenskapen tålamod men väljer att nöja mig med vävningen.

Brist på tålamod har det lilla barnet

Nu kan vi titta lite på den som inte alls har tålamod, dvs är synnerligen otålig och det är ju småbarnen. Allt ifrån babyn som absolut ska ha sin mat ögonaböj, annars blir det gallskrik. Även upp lite i åldrarna så kan man se barn som sparkar, fäktar och slår ikring sig därför att de inte tycks ha utvecklat förmågan att vara tålmodig. Men det kan man också tolka som överlevnadsinstingt som ju är en positiv egenskap. Till syvene och sist så är de små liven ju så fina och kramgulliga.

Det var allt från mig kring ordet tålamod!

Du som vill läsa hur övriga rubrikbloggare tolkat veckans ord hittar dom HÄR

Önskar er en riktigt bra fredag! 

 

Veckans rubrik Längtan


ANKI har gett oss rubrikerna för februari och denna vecka 5 är ordet LÄNGTAN. Här kommer mitt bidrag. Obs, bilderna är nu klickbara för större format!

Det första som dök upp i huvudet hos mig vid ordet Längtan var ett nynnande av Birger Sjöberg visa ”jag längtar till Italien”

. Nästa tanke var att det där med att längta nog hör barnaåren till i större utsträckning än i vuxenvärlden. Jag tycker inte jag går och längtar nu för tiden.

För de flesta barn tror jag längtan efter tomten på julafton är stor

liksom längtan till nåt som ska komma framåt i tiden som födelsedagskalas, börja förskola och skola liksom längtan till roliga aktiviteter som de får göra tillsammans med familjen. Semester, Skidåkning mm. Listan kan göras lång vad barn längtar till. Tonåringen längtar Student, körkort, pojk /flick-vän.

 

En annan typ av längtan är den att skaffa barn och att de 9 månaderna ska ta slut och den efterlängtade säger hej, här är jag och så här ser jag ut.

 

Själv längtar jag efter att bli uppvaktad med kaffebricka på sängen när jag fyller år. I min familj när jag var barn och även när mina egna barn växte upp var det stark tradition och jag kunde ligga vaken långt innan och bara vänta. Låtsades förstås vakna av ”ja må hon leva” och den ljuvliga frukostbrickan med presenter därtill. Det var tider det… Numera får jag aldrig nån frukost på sängen trots att jag upprepade gånger sagt att det är min önskan men jag hoppas att det är tradition i många familjer för mysigt är det.

Tittar vi sen ut i världen förstår vi att det är många många som bär på en längtan till ett bättre liv och har tvingats ta till livsfarliga flyktvägar för att försöka förverkliga detta. Ofta är det familjens unga son som skickas iväg med en stark föräldralängtan att han ska få ett bättre liv i annat land än de kan erbjuda.

Längtan efter världsliga ting och hög status bleknar i skenet av världsläget. Nej fred i världen, en kram, och visad uppskattning liksom ett skratt i goda vänners lag är allt jag vill ha och hoppas få uppleva många år till. Vill du inläggen från övriga rubrikbloggare hittar du dom HÄR

Och så förstås…  JAG LÄNGTAR TILL SOMMAREN  och firande vid Karlslund Herrgård Örebro.

Kram och tack Anki för rubriken Längtan!

 

Veckans rubrik Gungstol

Av Anna på Notonmusic har vi fått januari månads sista veckorubrik och det var Gungstol. Här kommer mitt bidrag.


En gungstols tillbakablick:  Från fjärran Finland kom jag en gång på 40-talet. Jag såg inte ut som de där andra gamla gungstolarna utan var av mer modernt snitt. Jag har rest och förflyttat mig från Stockholms innerstad till söderförorten Kärrtorp och därifrån vidare till Strängnäs, Stallarholmen, Örebro och åter tillbaka till Strängnäs igen.

Inte nog med det, jag har ”färgat håret” ett antal gånger också allt ifrån brunt till grönt och därefter vitt och svart. Snyggast var jag i vitt och svart i vilket jag också blev fotograferad.

På ålderns höst hamnade jag i Strängnäs igen efter min vistelse i Örebro. Där fick jag frysa utomhus efter några års användning. Till sist tog åldern ut sin rätt och jag fick ”skatta åt förgängelsen”.

Ja så kan det gå för en stackars gungstol som i allafall hade roligt så länge det varade. Här kommer ett par bilder från det glada livet.

Jerker som nu är 54 år såg så här glad ut när han provade min bekvämlighet . Visst är jag snygg i min blommiga skrud!

Och här fick jag vara med på party,party tidigt 70-tal och dressade upp mig i svart!


Ja det var mitt bidrag till rubriken Gungstol.  Inlägg från övriga rubrikbloggare januari  hittar du  HÄR

Kram och ha en bra fortsättning på torsdagen./Vonne

Rubriken Tillit

Anna på notonmusic har för denna vecka gett oss temabloggare ämnet Tillit. Här kommer mitt bidrag. Alla bilder är tagna från  Pixabay.com som tillhandahåller gratisbilder även för kommersiellt bruk.

Mina tankar går direkt till den lilla nyfödda människan när jag hör ordet tillit. Egentligen kanske det rätta ordet då är ”utlämnad”, för det finns knappast något mer utlämnat än ett litet nyfött barn (kan för all del appliceras även på nyfödda djur). Jag tänker att en nyfödd varelse måste känna tillit till att bli väl omhändertagen här i livet. Men vi kan fokusera på människolivet:

Här kommer jag och kan inte annat än att känna tillit till den som tar hand om mig. I lyckliga fall mina föräldrar men kan ju också vara någon annan som tar hand om mig såsom en förälder.

Jag växer upp och spänningen är stor inför förskole- och skolstart. Jag tycker det är så roligt och spännande och ser upp till och känner tillit till mina lärare, men även till att få nya kamrater att ha roligt med. Ingen tanke finns på mobbing eller att läraren kanske borde valt ett annat yrke. Nej stor oanad tillit har jag när jag ger mig ut i världen

Nu är jag en ungdom och kanske har träffat och sällskapat med många tänkbara livspartner. Men så plötsligt en dag träffar jag en som jag känner speciellt för. Är det tillit? Eller kärlek? Jag bara vet att han/hon är den rätta. Ger mig hän och känner tillit till att vi kommer vara förälskade alltid och ta väl hand om varandra. Ingen tanke på våld eller hat.

Nu  är vi gifta min kärlek och jag. Funderar på att i vår tur skaffa barn och har tillit till att det ska gå bra, att vi får friska rara barn,  och att vi blir kärleksfulla och bra föräldrar med tillräckligt bra ekonomi för att kunna leva ett fortsatt gott liv tillsammans i familjen.

Livet går fortare än man kan ana och på ålderns höst känner jag tillit till omsorgsvården. Att sjukvård kan ges när den behövs, att barnen fortsatt tänker på mig och att jag trots ålder fortfarande har ett händelserikt liv och sociala kontakter i lagom dos.

Nu vet vi ju också att livet långt ifrån alltid blir som vi önskat, trott och haft tillit till att det skulle bli. I hjärtat skär det när i dessa tider så många är på flykt undan krig i länder där de egentligen helst vill stanna och få ett gott liv. Olyckliga eller hemska händelser gör att de som nog haft liknande tillit som det jag beskrivit ovan om livet istället får fly. De har med stor sannolikhet känt tillit till att andra länder ska ta emot dem på ett bra sätt. Så har det ju som vi vet inte blivit.

——————————————————

Ja det här var mina reflektioner kring temat Tillit och som skulle kunna brett ut sig i det oändliga till en hel roman. Men jag väljer förstås att hålla mig kort i det här forumet och avslutar mitt lilla inlägg här.

Ha en bra söndagskväll

Rubrik Vintervila

Anna på notonmusic , du kunde inte valt ett bättre veckotema än Vintervila. Det vilar en sfär av ”björnide” den här årstiden och här kommer mitt bidrag till veckans rubrik.
(PS: Anna tack för din bok ”familjen is i kris” som kom idag. Imponerad! Blir kul läsa och sen ge vidare till något av mina barnbarn DS)

—————————————

Det livfulla levernet på sjön där båtar av olika valör flitigt trafikerar farvattnen och förtöjer i gästhamnar och vindstilla vikar har nu gått i vintervila. Ett fasligt sjå med båtupptagning inträffar varje höst runtom i landet. Båtägaren själv kanske inte direkt får vintervila för ofta sköts ju underhållet under vintervilan.

Som betraktare men inte båtägare känns det lite vemodigt att se tomma snöbelagda gästhamnar  och överfulla båtuppställningsplatser. Strängnäs är min favorit-sjöstad och sommarhalvåret kretsar det mesta kring gästhamnen centralt i staden. Sommarrestaurangerna är nu stängda, mitt favvoställe glasskiosken med Slagstaglass likaså och folkvimlet från sommaren är som bortblåst i vintervila.

Mina i Strängnäs boende söner har båt liksom min syster i Hägersten. Sommartid blir det alltid någon tur med dom och till Strängnäshamnen bara för att flanera eller bryggsegla.

På väg till vintervila
Inpackad för vintervilan
Bojar som borde guppa på vattnet istället
En kvarglömd stackare? Och matsäcksbordet öde
Inte en båt i sikte–öde i Strängnäshamnen
Självbyggd härlig husbåt i vintervila. En av sönerna byggde och ägde den under några år men sålde den i somras.

Nu ser jag fram mot sommaren 2017 då landets båtar kommer ut i sitt rätta element igen och det blir livligt i hamnar, kobbar och skär!

Ha en fortsatt bra onsdag. Ikväll bänkar jag mig vänligen i TV-soffan för att se Lars Lerin. Gör du?

Ha en fortsatt trevlig onsdag